Så blir livet under pandemin

Vi har levt under pandemitiden för ganska länge. Det känns fantastisk och jag är förvånad för att veta att jag kan leva bra under det galna livet även om jag ibland kan känna mig stressad och orolig. Trots anspänningen att hela tiden tänka på den där coronan, så finns det ögonblick när jag glömmer bort den. Här i Sverige är allt redan tillbaka som vanligt; många restauranger och butiker har öppnats, folk har varit ute för att sola och picknick under solen, och skolan öppnas, medan biografer och de andra allmänna utrymmena fortfarande är stängda på grund av pandemireglerna.

Pandemin har ju förändrat människors vana och aktiviteter när de är ute, till exempel för att använda munskydd ute, håll avståndet minst 2 meter varandra, och tvätta händerna ofta när vi kommer hem. Mitt liv har också förändrats under pandemin, särskilt i arbetssituationen. Nu jobbar jag mest hemifrån och även om jag ibland arbetar ute. Jag reser också sällan någonstans för att jag redan har känt mig utmattad när det kommer till helgen. Jag vet inte varför men det verkar som att detta distansarbete är ganska nytt för mig och på något sätt kan det vara väldigt tröttande.

2020 är ju så patetiskt, det är inte bara själva pandemin utan också många inspirerande och begåvade människor dör i år. Så mycket död och så mycket siffror över döda. Så många olika upplevelser av pandemin som har drabbat oss alla. Jag borde nog vara tacksam under denna svåra tid eftersom jag har mitt eget privilegium, t.ex. min hälsa, mitt förnuft och stödjande människor runt omkring mig. En sak jag oroar mig för är bara mina föräldrar som bor i mitt hemland. Jag riktigt hoppas att de mår bra och friska.

Jag har gjort dessa illustrationer och de är inspirerad av min favorit illustratör från Indonesien @dindaps. Jag gjorde detta för att visa min ångest och hopp under katastrofåret. Du får gärna spara det som bakgrundsbild och snälla stödja mina konstverk på min Instagram @lilla.sotnos.